Medveten närvaro

Jag

Jag kan till fullo skriva under på det Eckhart Tolle uttrycker i bilden ovan (jag tillägger att jag inte läst Eckhart Tolle i övrigt).

Vilken härlig känsla det var första gången jag förstod att jag hade möjlighet att befria mig från de reaktionsmönster och automatiska tankar som liksom omslöt mig och skapade mig…

Det var en befrielse på många sätt. Det la grunden till min fulla acceptans och respekt för mig själv och den jag formats till att vara. Det började i alla enkelhet med förståelsen för att måsten och borden och krav att vara och göra på vissa sätt bara var konstruktioner. Att jag inte behövde agera på andras förväntningar. Och att ”andras förväntningar” inte ens alltid var ”andras” utan skapade av mig själv. Jag kanske berättar historien om det någon annan gång men jag var kring 22 år gammal och höll på att bli frisk från ätstörningar. Jag förstod då att jag börjat en resa som jag troligen inte hade börjat någonsin eller på lång tid om inte jag haft den ”turen” att bli sjuk och få den hjälp jag fick.

Utmaningar kommer alltid med en möjlighet till lärande och utveckling!

Så jag började utveckla förmågan att se mig själv ”utifrån”.
Det betyder tyvärr inte att jag är helt fri från vissa av mina reaktionsmönster än. Man kanske aldrig blir det till fullo. Jag tror inte vi har så himla fri vilja som vi vill tro. Vid nog hög stress kommer ju t.ex. kroppsliga reaktioner som har effekten att de mer eller mindre stänger av ”medvetandet”, logik och förnuft. Och liksom jagar fram krokodilen i dig.

Men det var just det jag egentligen ville komma fram till. Hur går man från att ”bara” se sig själv utifrån i efterhand eller i lugna situationer till att också hantera det i ångestladdade situationer, när kroppen skriker fly eller fäkta?

Jag är väldigt förtjust i medveten närvaro eller mindfulness. Jag har provat på det som del i yoga och avslappning och vi började dagarna med det när jag gick kurs i förändringsledning.

Det är alltid nyttigt att hitta närvaro i sig själv och stunden.
Det är alltid nyttigt att titta på det ständiga tankeflödet och inse att det är inte jag.

Men allra störst nytta av medveten närvaro tror jag man kan ha när man möter de riktigt svåra stunderna, de där reptilen vill hoppa fram, eller där man vill lägga benen på ryggen och springa allt man kan… men man kan inte – för det är en familjemedlem som triggar något som ger en ångest (barn har ju t.ex. förmågan att utmana en på det existentiella planet ibland) eller man ska till att föda barn…

Jag har tre barn. Jag är smärtkänslig. Jag har i två födslar vetat mycket väl att jag ska slappna av i värkarna för då gör det mindre ont – och ändå i det närmaste fått panik och spänt mig och på alla sätt möjliga försökt fly från situationen. T.ex. genom att andas lustgas mer eller mindre kontinuerligt. Men när jag skulle föda barn nr 3 hade jag ett bättre verktyg och en större beslutsamhet.

Så jag kände på värkarna med min medvetna närvaro.
”Jaha, nu känns det ända ner i knäna, det strålar på det sättet… nu är det på väg att gå över..”

Jag klarade det nästan lite för bra. När det gjorde för ont för att jag skulle klara att till fullo bara vara i värken kanske vi redan borde ha varit på sjukhuset men då var vi bara på väg till bilen, och lilla gumman kom kanske 30 minuter efter vi anlänt. Men jämför jag med de två förlossningarna utan mindfulnessverktyget var skillnaden enorm.

Jag har också blivit bättre på att hantera andra svåra situationer på samma sätt, men fysisk smärta är ändå lättare att hantera än psykisk press och stress.

Om du inte stött på mindfulness eller medveten närvaro kanske jag bara kort ska förklara det enligt min erfarenhet och förståelse av begreppet: det handlar om att vara medvetet medveten. Om du mediterar så är du stilla i avslappning och kan göra dig själv medveten om förnimmelser i kroppen, om din andning eller om tankar som kommer och går (”titta” på dem, inse att de inte är du och släpp).
Men man kan använda medveten närvaro i alla möjliga situationer. Öva gärna ofta och var som helst. Känner du din tyngd mot stolen där du sitter och läser det här? Smakar du medvetet på maten när du äter eller har du snabbt ätit upp allt i något som mest kan liknas vid panikhunger och tar sedan mer för att du liksom efter allt är slut inser att ”det här var ju gott”, men i stunden var du någon annanstans mentalt? Läser du det här med koncentration så att du verkligen förstår, stannar du upp och reflekterar och kopplar till din erfarenhet och kunskap – blir du medvetet medveten om vad du läser och vad som händer i dig när du läser det…?

Ett annat område där jag uppmanar er att tänka medveten närvaro är sex. Det är så lätt att man skapar blockeringar för sig själv, tänker prestation eller tänker utseende (så hemskt är det ju tyvärr att vi lär oss förknippa värde med dessa saker och de tenderar hänga med in i sängkammaren). Eller till och med har så svårt att vara närvarande i stunden att man mentalt är i någon fantasi. Tillåter man sig släppa allt det och istället väljer medveten närvaro… Oj! Har du inte upplevt det så prova! När du till fullo är i en känsla av kärlek och kåthet och känner hur energi flödar i din kropp och möter en annan människa i det där… det går nästan inte att beskriva! Tänk multipla orgasmer, ”kroppsorgasmer”, orgasm knappt utan beröring – allt är tankens kraft! Hjärnan är den mest erogena zonen som finns, sakta ner lite och ge den utrymme…

Ok, det var Sarah om: medveten närvaro. Over and out. Gå nu och öva! 😉

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s