En början

”Då och då kändes det mer främmande att leva än att dö. Som om luften pressade obehagligt mot kroppen och var för tung att andas. Som om själva varandet skedde i en overklig verklighet av tryck, tröghet, tyngd. Tunga armar, tunga ben, tröga tankar som fastnade i hjärnan och ett ständigt tryck över bröstet.

Inte så att livet inte var värt att leva, bara så att varandet och levandet i den här verkligheten kändes främmande. Ensamheten var lika overkligt verklig och pockande, pockande ville den påminna henne om något… Hon måste fly från den. Nu.”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s