Var är vi på väg?

”Var är världen på väg” känner man ibland. Med en suck, eller total panik… Vad händer bland polarisering, protektionism, filterbubblor, klimatkris, krig, flyktingar som borde kunna flygas i säkerhet men dör på Medelhavet, presidentkandidater som vill bygga murar, bland eskalerande hat, rapporter om sexuellt våld mot kvinnor och barn i Indien och Nepal och Kongo, bland känslostyrda näthatare här hemma – med oss, vad händer med oss?

Det ständiga informationsflödet av vedervärdighet.

Tappar vi hoppet om mänskligheten? Tappar vi tron, orkar vi inte? Dör vi lite inuti varenda gång vi gråter, hulkande och djupt just när året är 2015 och rapporterna om barnen som dör på Medelhavet inte går att förtränga? När vi gråter för någon annans skull…

Och sen finns blommor som skyddar oss som världens vackraste filmsnutt visade efter terrordåden i Paris i november 2015 (se den här). Sen finns sådana som Malala, Jonatan Alfvén med familj i Love and Hope och Dr Mukwege. Sen finns #jagärhär. Det finns kunskap att möta okunskap med, kärlek att möta hatet med. Det finns en annan möjlig framtid än murar och hat, om vi skapar den.

Kanske vi gråter för varandras skull för vi alla är en? Kanske vi inte dör en smula varje gång vi gråter för någon annans skull? Kanske vi lever en smula? 

Rädsla och hat är distanserande. Och på ett sätt skyddande. Det nakna sårbara mänskliga, som att låta tårarna rinna när tankarna på sorgen att förlora ett barn kommer över en, även om man går bland andra, på väg från tunnelbanan till sin bil en dag efter jobbet – är utlämnande. Det krävs en viss styrka för det, för när du möter andra människor ser de din känsla. Då tvingar du av dem en närhet, en empati, ett möte – då kräver du av dem att de vågar släppa rädslan för sin egen sårbarhet, sin egen sorg… Rädslan som skapar distans… Vi är alla en, alla individer med känslor är en och vi binds ihop av empatin, vår förståelse för varandra.

Jag älskade det sociala experimentet som dansk tv gjorde (se den här).

Det sa allt om vilken värld vi kan ha när vi tillåter varandra att vara människor.

Nu är tiden inne att börja bygga de system vi behöver i samhället baserat på vår kunskap om det djupt mänskliga, på vår kunskap om vår hjärna, vår kunskap om vad vår själ mår bra av, vår kunskap om hur vi lär, hur vi motiveras, hur vi leder oss själva och hur vi kan möta varandra utan rädslor.

Ingen annan tid är bättre än nu.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s